Fången i fittan

Det skulle ju vara
en kroppsdel bara

I Tilda Bergstens andra seriealbum Fången i Fittan får vi möta en hel hoper människor som på olika vis försöker leva med de begränsningar och krav som följer med en könsroll.

Här träffar vi Ulrika, mamma till inte bara två barn utan även en äkta make, Robban som är en riktigt snäll kille men som kanske har felestimerat sin egen snällhet, och Mira som bara vill ha ett jävla preventivmedel men som tvingas inse att precis allt har oönskade biverkningar.

Hur påverkas DU av den könsroll du fostrats in i?
Är det de små sakerna som skaver eller är det de stora?

Eller är det hela alltet?