Vargarna tog våra barn

Tuberkulosen skördade många liv i mitten på 1800-talet. Iiskkola by bestod endast av en handfull gårdar och ett skolhus. Alla i byn dog. Skollärarinnan Beata Aurora
skötte om dem, men som genom ett under klarade hon sig utan att smittas. Hon blev ensam kvar.
Med tunga steg vandrar hon hemåt, förbi kyrkogården
där träkorsen står tätt intill varandra. Varför har jag
överlevt? Finns det någon mening i det? undrar hon. Hon
är mycket trött och modlös, och när hon kommer hem
lägger hon sig på sängen. Hon faller i en djup och
barmhärtig sömn.
Nästa morgon finner hon mat och ett meddelande på yttertrappan. Ett meddelande som talar om att någon
behöver hennes hjälp. Hon får en vägbeskrivning längs en väg hon aldrig förut gått. Beata ger sig av på en lång vandring …