Schebo Bruk och Järnvägar

Vid det 300 år gamla Schebo Bruk i nordöstra Uppland började man 1872 att bygga ett järnvägsnät med spårvidden 891 mm för tung trafik. Den första banan mellan Schebo och en egen hamn i nuvarande Hallstavik blev avgörande för brukets försörjning av malm och kol samt för export av stål- och träprodukter. Med järnvägar effektiviserades även tunga transporter mellan olika produktionsenheter. Schebo blev det första bruket i landet med ånglok för 891 mm spårvidd. Vid tiden för första världskriget utgjorde järnvägsnätet drygt 15 kilometer. Till detta kom även en 7 kilometer lång hästbana med spårvidden 600 mm till gruvor i Broby i Söderbykarls socken. Genom valet av spårvidden 891 mm fick man efter hand kontakt med det övriga järnvägsnätet i Uppland. Schebos masugn låg i Edsbro, en dryg mil söderut. Här lade man ut egna spår som vid Edsbro station från år 1900 fick kontakt med Skebo via SRJ-nätet.

Parallellt fanns också pråmtransporter med egen ångslup på sjön Närdingen. Bruket lades ned 1924, och det mesta av industrianläggningarna revs. Verksamheten under 1870-talet dokumenterades, liksom förhållandena för människorna som under senare år successivt har presenterats i Skebobruks museum. Med denna bok ges för första gången en samlad beskrivning av järnvägarnas tillkomst och betydelse för Schebo. Med kartor visas järnvägsnätets omfattning under de aktuella åren 1872–1924. Dåtida tidningar har avslöjat sensationella händelser: översvämningar av banan och ett sabotage som kunde ha kostat åkande arbetare livet. För dagens människor har visats var man kan finna spår av spåren. Boken ger exempel på människornas arbetsvillkor i en tid när Patron Knut Michaelson ägde bruket. Han bestämde om allt, något organiserat arbetarinflytande fanns inte. Han var en så intressant person att han har fått ett eget kapitel i boken. Han hade ärvt en stor förmögenhet, som delvis satsades i modernisering av brukets anläggningar. Men hans största intresse var inte malm och järn: han var en stor älskare av alla konstarter. Med sina pengar förskönade han Schebo. Han renoverade sockenkyrkan i Ununge. Han byggde nya bostäder åt de anställda. Hans stora konstpassion var teatern. Han skrev själv ett dussin skådespel, som blev mycket populära på landets scener. Till herrgården inbjöds skådespelare att arbeta med hans pjäser, som övades i en särskilt uppförd teaterpaviljong. Som mecenat hjälpte han konstnärer och tiljans folk på obestånd. Hans kärlek till teatern medförde att han år 1903 sålde Schebo och flyttade till Stockholm. Där uppnådde han sina drömmars mål: år 1907 blev han den förste chefen för den nya Dramatiska Teatern vid Nybroplan!

Patron