Kördirigenten, professor Eric Ericson (1918–2013) är en del av det svenska kulturarvet, tillhörande samma generation av konstnärer som Ingmar Bergman, Jussi Björling, Birgit Cullberg och Birgit Nilsson. Om de senare nämnda har det skrivits mycket, men en fördjupad analys, dokumentation och forskning om Eric Ericson har hittills saknats. Denna bok förmedlar ny kunskap om Ericsons livsgärning som dirigent och pedagog, om hur hans yrkesutövning fortsätter att påverka dagens musikliv och utbildning. Boken innehåller kvalitativa intervjuer med körsångare, tonsättare och kollegor till Ericson. Här återfinns också material om svensk körhistoria och repertoarutvecklingen både nationellt och internationellt under hans långa, aktiva liv. I boken lyfts också exempel på Ericsons internationella räckvidd och ledarskapet han utövade, hans intresse för såväl det professionella körlivet som amatörkörsången och hans förmåga att utveckla körklangen. Författarna analyserar hans karaktärsdrag som dirigent och pedagog samt söker svara på frågan om på vilka sätt han kan inspirera dirigenter, körsångare, tonsättare och publik av idag, för att på så sätt fortsatt vara med och utveckla körkonsten. Denna populärvetenskapliga bok är tänkt att användas av såväl lärare och studenter inom kördirigering som dirigentkollegor, körsångare och en intresserad allmänhet.
Cecilia Rydinger är dirigent och professor vid Kungl. Musikhögskolan. Hon har tidigare publicerat en personligt hållen bok om Eric Ericson: Eric Ericson genom mina glasögon (Ejeby Förlag 2021).
Pia Bygdéus är lektor i musikpedagogik och forskningssekreterare vid Musikaliska Akademien.
Per-Henrik Holgersson är körledare och rektor vid Kungl. Musikhögskolan.