Platser att minnas på: Venedigbiennalen 1991–1993, postsocialism och de nationella paviljongerna

Varför finns det fortfarande nationella paviljonger i Venedigbiennalens historiska utställningsområde Giardini? Frågan kan ställas om Venedigbiennalen, men har också ställts av Venedigbiennalen själv. Särskilt aktuell blev den under konstbiennalen 1993, då årets konstnärlige ledare Achille Bonito Oliva föreslog att de nationella paviljongerna skulle transnationaliseras. I Platser att minnas på riktar Moa Höglund fokus mot tre paviljonger som försvarades av Venedigbiennalens nationella kommissionärer: den ungerska, den polska och den tjeckisk-slovakiska. Via nära analyser av de utställningar som presenterades i paviljongerna 1991–1993 och perspektiv från kulturella minnesstudier tecknas en bild av Venedigbiennalen där de nationella paviljongernas bredare kulturella funktioner och Europa efter statssocialismens fall 1989–1991 står i centrum. Moa Höglund (f. 1993) är konstvetare vid Södertörns högskola. Platser att minnas på är hennes doktorsavhandling.