Det finns i dag mycket kunskap om personcentrerad vård. Men hur känner vi igen en vård som inte är personcentrerad?
I boken får vi följa Jesper från livet som det såg ut innan en tumör upptäcktes på hans halskotpelare när han var 29 år, till i dag fyra år senare när han, som ett resultat av en felbehandling, är förlamad från bröstet och nedåt och behöver hjälp med nästintill allt. Vi får följa vägen genom hälso- och sjukvårdssystemet, från intensivvård på sjukhus till rehabilitering och insatser från personliga assistenter, hemtjänst och hälso- och sjukvård i hemmet.
I boken lyfts situationer och händelser där vården inte är personcentrerad,
som utgångspunkt för reflektion kring vad personcentrerad vård egentligen är. Boken är en skildring av Jespers och hans familjs livsvärld, det vill säga deras upplevelse, ur deras perspektiv. Detta har varit ett medvetet val, eftersom det är just den upplevelsen som ligger till grund för att vården ska kunna bli personcentrerad. Deras berättelser har kompletterats med reflektionsfrågor för att främja eftertanke och självkännedom hos läsaren.
Boken ger även en teoretisk förankring i den kunskap som finns kring personcentrerad vård och kan med fördel användas som grund för reflektion i olika vårdrelaterade professions- och högskoleutbildningar och för yrkesverksamma.
Författarna Anna-Karin Edberg och Tide Garnow är båda leg. sjuksköterskor med specialistutbildning inom psykiatrisk vård och har disputerat i ämnet vårdvetenskap. De arbetar som professor emerita respektive universitetslektor vid Högskolan Kristianstad.