Att skydda barn från brott har getts en framträdande plats i diskussionen om barnskydd. Trots detta har det varken lett till ökat antal åtal eller fällande domar, i synnerhet vad gäller brott inom familjen. Ett barn kan skyddas från våld och övergrepp från en förälder genom att barnet tvångsomhändertas av de sociala myndigheterna. På senare år har vikten av att göra en riskbedömning även i vårdnads- och umgängestvister lyfts fram. Närliggande eller t.o.m. samma frågor kan därmed aktualiseras även i denna typ av mål. Rör risken våld eller övergrepp mot barnet kan dessutom samma fråga bli föremål för prövning i en brottmålsprocess.
I Parallella processer behandlas innebörden av den rättsliga normen ”risk” i vårdnads- och LVU-mål. Vilka faktiska förhållanden motsvarar ”risk för att barnet far illa” och hur ska en brottsmisstanke hanteras? Avhandlingen behandlar även vilka bevisbörde- och beviskravsregler som gäller, samt vilka krav som ställs på rättens beslutsunderlag.
Som en röd tråd genom boken löper frågan om de rättsliga förutsättningarna för att involvera barnet i processen, samt betydelsen av barnets uppgifter i bevishänseende.
Anna Kaldal är jur.kand. och knuten till Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet. Hon är medförfattare till boken Bevisprövning vid sexualbrott (Nordstedts juridik, 2003) och har mångårig erfarenhet från praktisk juridisk verksamhet rörande barn i rättväsendet. Vidare har hon varit verksam inom tvärvetenskapligt forskningsarbete i gränslandet mellan juridik och psykiatri och har haft utredningsuppdrag på myndighetsnivå. Hon är en frekvent anlitad föreläsare och lärare på utbildningar för yrkesverksamma inom rättsväsende och socialtjänst.