Att bli ickebärande mamma eller queer förälder är en unik upplevelse. Det är ett sätt att bli förälder på som inte har någon given mall – på gott och ont. Något som kan behöva förklaras och försvaras. Som både kan kännas ensamt och vara det allra bästa sättet att få ett barn.
I den här antologin skildrar lesbiska och queera föräldrar sina erfarenheter av att få barn utan att ha burit det i sin egen kropp. Här samsas det dåliga samvetet över att ha valt bort gravidillamående med lättnaden över att slippa smärtande förlossningsskador. Sorgen över släktingar som vägrar kalla båda mammorna för mamma, men också friheten i att kunna bygga ett föräldraskap precis så som man vill ha det. Rädslan för att generna ska spela roll för anknytningen blandas med lyckan i det bärande som fortsätter när barnet väl är ute ur magen.
Författarna berättar ärligt och personligt om sina vitt skilda upplevelser. En samlande kraft där det som annars kan vara svårt att sätta ord på får ta plats.
BTJ ger omdömet "Mycket bra".
"Ickebärarna lyfter fram ett perspektiv på föräldraskap som annars sällan står i centrum, nämligen den icke-bärande eller queera förälderns erfarenheter. Denna antologi samlar personliga berättelser om att bli förälder utan att själv ha burit barnet. [...] Här ryms frågor om anknytning, biologiskt släktskap och jämställdhet, men också om omgivningens förväntningar och normer kring familjebildning. [...] Bokens styrka ligger framför allt i dess mångfald av perspektiv och röster. [...] Den erbjuder både stöd, igenkänning och nya perspektiv, samtidigt som den väcker frågor om hur vi talar om föräldraskap. Ickebärarna är en varm, ärlig och angelägen bok som fyller en lucka. [...]"
Lektör Carola Linde, BTJ-häfte 15, 2026.